Tennisfeber
En rafflande ATP-turnering håller på att avgöras här i Buenos Aires. Tangohermanos har självklart varit på plats vid de flesta av matcherna. Jag och Fille go way back när det kommer till tennis. Som 12-13-åringar bildade vi ett av norrlands mest fruktade dubbelpar. Vi kompletterade varandra fruktansvärt bra. Filip, den lilla dvärgen från byn Medle som hade en forehand av stål och ett temprament av lava i en härlig mix tillsammans med mig; jätten från Hjoggböle med en avig backhand och en serve tyngre än ölandsbron.
Slutbrägat.
David Nalbandian är namnet på den enda Argentinaren kvar i turneringen när det i morgon vankas semifinaler. Och vilken profil han är. Han har de senaste åren dragits med skador och därför halkat långt ner i rankingen. Med friska ben har han nu krossat sitt motstånd fram till semifinalen - där förstaseedade David Ferrer väntar. Tangohermanos, ett gäng slantar och hela Argentina kommer hålla stenhårt på den ettrige Argentinaren i morgon.
...
Livet utanför tennisen är bra. Vi har hyrt en lägga för en månad och vi har en egen takterass på 60 kvadrat. I morgon ställer tangohermanos till med en grillfest på terassen. Ett gäng argentinskor är inbjudna men vi räknar med att ca 1% av dem kommer att dyka upp.
Ciao!
W
Det fruktade dubbelparet^^
Slutbrägat.
David Nalbandian är namnet på den enda Argentinaren kvar i turneringen när det i morgon vankas semifinaler. Och vilken profil han är. Han har de senaste åren dragits med skador och därför halkat långt ner i rankingen. Med friska ben har han nu krossat sitt motstånd fram till semifinalen - där förstaseedade David Ferrer väntar. Tangohermanos, ett gäng slantar och hela Argentina kommer hålla stenhårt på den ettrige Argentinaren i morgon.
...
Livet utanför tennisen är bra. Vi har hyrt en lägga för en månad och vi har en egen takterass på 60 kvadrat. I morgon ställer tangohermanos till med en grillfest på terassen. Ett gäng argentinskor är inbjudna men vi räknar med att ca 1% av dem kommer att dyka upp.
Ciao!
W
Det fruktade dubbelparet^^
Boca
Vi hade nästan helt glömt bort att delar av Buenos Aires är väldigt farligt. Efter tio dagar i det säkra Mar del Plata hade vi blivit rätt avtrubbade, våld fanns inte på kartan - vi var återigen de godtrogna svenskar många av er säkert har träffat någonstans i det lugna Skellefteå.
Boca heter området i Buenos Aires som är överlägset farligast. Här bor de allra fattigaste, de allra farligaste och de allra fulaste. Går man in där kommer man inte ut överlevande - utan att överdriva. Det som skiljer centrum från Boca är just busstationen vi igår rullade in på sent i går kväll.
Vi klev rakt ut med dataväskan över axeln, ipaden i vänster hand och iphone i höger hand. Det första som händer var att en väldigt suspekt person som uppgav sig för att heta Oswald direkt kom fram och frågade om vi behövde hjälp på lite knackig engelska. Vi kände att någonting inte var rätt och vi försökte bli av med honom direkt. Han gav sig inte utan följde efter oss och förklarade att det var riktigt farligt att drösa runt i de här områdena så sent på kvällen.
Vi tackade och fortsatte stega, något snabbare nu. Han gav sig inte utan fortsatte följa efter oss. Nu ville han veta var vi skulle bo. Vilket hotell, vilken adress, vad vi hade för telefonnummer och allting. Allt började mer och mer kännas som en scam. Vi kokade ihop nån historia om att vi skulle bo på ett randomhotell åt ett helt annat håll. Gång blev till semilunk och vi lyckades lokalisera en taxi.
Oswald, som saknade bra fysik kom ett par sekunder senare chippande efter andan och började snacka på spanska med taxichauffören. Nu började vi vara riktigt oroliga över att Oswald och Taxichauffören var i maskopi med varandra. De babblade ett tag på spanska, vi förstod inte ett skit, sen åkte vi iväg. Oswalds flin när han vinkade av oss är något jag aldrig glömmer. Det kändes helt kört.
Det var helt lugnt. Förmodligen var Oswald bara en semirandom som på nåt sjukt sätt ville hjälpa oss. Taxichauffören var en vanlig taxichaufför. Så här har en del av våra resor i innerstan sett ut. Nojjan är total och vi är helt säkra på att vi kommer bli rånmördade i någon gränd. Hittils har vi sluppit det och vi lever och mår.
Hälsa Oswald om ni ser han!
Ciao
W
Boca heter området i Buenos Aires som är överlägset farligast. Här bor de allra fattigaste, de allra farligaste och de allra fulaste. Går man in där kommer man inte ut överlevande - utan att överdriva. Det som skiljer centrum från Boca är just busstationen vi igår rullade in på sent i går kväll.
Vi klev rakt ut med dataväskan över axeln, ipaden i vänster hand och iphone i höger hand. Det första som händer var att en väldigt suspekt person som uppgav sig för att heta Oswald direkt kom fram och frågade om vi behövde hjälp på lite knackig engelska. Vi kände att någonting inte var rätt och vi försökte bli av med honom direkt. Han gav sig inte utan följde efter oss och förklarade att det var riktigt farligt att drösa runt i de här områdena så sent på kvällen.
Vi tackade och fortsatte stega, något snabbare nu. Han gav sig inte utan fortsatte följa efter oss. Nu ville han veta var vi skulle bo. Vilket hotell, vilken adress, vad vi hade för telefonnummer och allting. Allt började mer och mer kännas som en scam. Vi kokade ihop nån historia om att vi skulle bo på ett randomhotell åt ett helt annat håll. Gång blev till semilunk och vi lyckades lokalisera en taxi.
Oswald, som saknade bra fysik kom ett par sekunder senare chippande efter andan och började snacka på spanska med taxichauffören. Nu började vi vara riktigt oroliga över att Oswald och Taxichauffören var i maskopi med varandra. De babblade ett tag på spanska, vi förstod inte ett skit, sen åkte vi iväg. Oswalds flin när han vinkade av oss är något jag aldrig glömmer. Det kändes helt kört.
Med en häftig sladd svängde taxichauffören bort från den stora leden in på en tvärgata. Mörka gränder och olika gäng i de flesta hörn och kanter. Nu var det definitivt kört. Taxichauffören svarade inte på tilltal. "Hade", sa FIlip. "Hade", svarade jag artigt tillbaka. En snäv vänstersväng skulle avsluta vår taxiresa. Ett bländande ljus mötte våra blå sköra ögon. En argentinare utanför ryckte upp dörren och sa "Welcome to Hotel Cristobál Colón". Vi var framme vid hotellet.
Det var helt lugnt. Förmodligen var Oswald bara en semirandom som på nåt sjukt sätt ville hjälpa oss. Taxichauffören var en vanlig taxichaufför. Så här har en del av våra resor i innerstan sett ut. Nojjan är total och vi är helt säkra på att vi kommer bli rånmördade i någon gränd. Hittils har vi sluppit det och vi lever och mår.
Hälsa Oswald om ni ser han!
Ciao
W
Roxy
Buenos Tardes!
Föreställ dig stadsfesten. Lägg därefter till ett par stränder av världsklass, argentinskor sötare än socker samt klubbar som aldrig stänger. Välkommen till Mar del Plata. En fantastisk paradisort that never sleeps.
Den här vistelsen har helt klart varit höjdpunkten på resan. De tio dagar vi spenderat här har varit fantastiska. Aktivitet på aktivitet, fest på fest och strand på strand. Vi hann bli stammisar på ett gäng ställen. På ett av dem, "Roxy", har vi haft ett eget bord och en servitör som jublar varenda gång vi kommer dit. Det säger inte särskilt mycket om oss, utan snarare om kulturkrocken mellan svenskar och argentinare. Vi svenskar har en annan syn på alkoholkonsumtion. Say no more.
Vi vänder nu blicken norrut. Mot Buenos Aires där vi har all vår packning och en härlig ATP-turnering att se fram emot. De närmsta dagarna verkar fortsätta på hotell och det är rätt segt i ett långsiktigt perspektiv. Vi letar febrilt efter en lägga att slå läger i, but so far no luck.
Adios!
W
Festivalstämning
Hola kamrater. Tänkte bara visa lite livstecken från argentina och mar del plata. En magisk stad där det är stadsfestenkänsla var dag. Folk överallt, uteserveringar, och en sanslös stämning.
Både jag och wille har datorn kvar i ba, och orkar ej skriva nåt avancerat med paden, sammanfattar vistelsen när vi landat i ba igen om 4-5 dagar.
Blir en nykter vecka nu iaf med massor av aktiviteter så som djuphavsfiske, vattenland och mycket mer. Haaaaade
Scam
Buenos Noches!
Hyresvärdarna i Argentina och framförallt Buenos Aires är ökända för att "scama" deras inneboende. Framför allt turister och kanske framför allt "såna som oss". Unga obrydda västerlänningar. Så när vi häromdagen flyttade ut från vårt första boende var vi väl förberedda på krig.
Hyresvärdarna i Argentina och framförallt Buenos Aires är ökända för att "scama" deras inneboende. Framför allt turister och kanske framför allt "såna som oss". Unga obrydda västerlänningar. Så när vi häromdagen flyttade ut från vårt första boende var vi väl förberedda på krig.
En lång och välbergad spanjor ringde på dörren klockan 10 och skulle inspektera lägenheten. Vi förstod inte ett ord av det han sa, men det var tydligt att saker och ting var fel. Det första han gjorde var att gå och lyfta på en noga utvald soffkudde och peka bestämt mot dess fundament. En bräda var något sne. 500 dollar. Hade. Var riktigt sjukt att han kunde veta att det var exakt under den andra soffkudden från vänster som det var nåt fel. Han lyfte inte på nån annan soffkudde. Därefter fortsatte scam på scam och tillslut landade notan på ca 10k. Den exakta summan för safety depositen vi lagt ut. En väl planerad scam av dem. Fanns ingen anledning att göra mothugg, vad ska man göra lixom? Vi fattar knappt vad de säger och polisen är så korrupt att man till och med hellre litar på Vea. Vi flydde läggan och lämnade safety depositen som ett minne blott...
Vi har nu rört oss 50 mil söderut till badparadiset Mar del Plata. I går loggade vi in på ett riktigt misärhostel men har uppgraderat oss idag till ett mysigt hotell just vid stranden.
Ciao
W
Vi har nu rört oss 50 mil söderut till badparadiset Mar del Plata. I går loggade vi in på ett riktigt misärhostel men har uppgraderat oss idag till ett mysigt hotell just vid stranden.
Ciao
W
Baren S01E03 - Misären
I-landsproblem
Sydamerika och Argentina sträcker sig otroligt långt söderut på kartan. Den sydligaste punkten är inte alls långt ifrån sydpolen med ett relativt tankesätt. I sydligaste delerna av Argentina kan man faktiskt åka skidor at the moment. Därför är vårt nyfödda problem att Mar del Plata ligger 30 mil söderut om Buenos Aires och det ska vara rätt kallt där. Runt 22-23 plusgrader. Jag skriver det här av två anledningar. Ett, för att vi har tänkt åka till Mar del Plata, men vi har fått second thoughts i och med kylan där. Två, för att jag skulle bli hatad av alla er där hemma i SkellHell som lider med 30 minusgrader.
...
På den senare tiden har vi bytt ut house till allsång på balkongförfesterna. Det har uppskattats rejält av grannarna som då och då är så snälla att de ringer till lägenheten och berättar hur fint vi sjunger. Vet inte exakt vad de säger, eftersom jag inte kan många ord spanska, men det är inte ovanligt att de ringer flera gånger samma dag. Det tackar vi för, vad ni nu än försöker säga oss!
Topplistan
När vi två blir en - Gyllene Tider
Angel - Shaggy
Ingen vill veta var du köpt din tröja - Raymond & Maria
När vi gräver guld i USA - GES
Dr Jones - Aqua
Ciao
W
PS.
Vi har sjungit sönder de flesta av våra allsångsklassiker så skriv gärna upp ett par i kommentarsfältet så vi får nya utmaningar och nya texter att bjuda grannarna på.
DS.
...
På den senare tiden har vi bytt ut house till allsång på balkongförfesterna. Det har uppskattats rejält av grannarna som då och då är så snälla att de ringer till lägenheten och berättar hur fint vi sjunger. Vet inte exakt vad de säger, eftersom jag inte kan många ord spanska, men det är inte ovanligt att de ringer flera gånger samma dag. Det tackar vi för, vad ni nu än försöker säga oss!
Topplistan
När vi två blir en - Gyllene Tider
Angel - Shaggy
Ingen vill veta var du köpt din tröja - Raymond & Maria
När vi gräver guld i USA - GES
Dr Jones - Aqua
Ciao
W
PS.
Vi har sjungit sönder de flesta av våra allsångsklassiker så skriv gärna upp ett par i kommentarsfältet så vi får nya utmaningar och nya texter att bjuda grannarna på.
DS.
Change of plans
Vi älskar Buenos Aires. Vädret, festerna, tryggheten, det faktum att man kan beställa hem mat till lägenheten 1 på natten, shoppingen, restaurangerna and so on. Vi har varit här i två veckor nu och vi har inte ens nästan sett allt. Staden är enormt stort, en tiomiljonersstad och vi har inte ens hunnit se allt som kretsar runt den stadsdel vi nu bor i (Palermo).
Kärleken till staden har medfört att vi eventuellt kommer ändra lite på de kommande reseplanerna. Vi tänker: Lite mindre Rio, lite mer BA. Rio hade vi tänkt klämma in i fyra dagar under karnevalen. Det känns dock lite overkill att dra dit och betala tusentalskronor för ett sunkigt hostel (priserna är sjuka under karnevalen), gå runt på stan och oroa sig för att bli knivhuggen av knarkkungar för att sedan dra hem fyra dagar senare. På fyra dagar hinner man inte lära känna staden, man kan knappt säga att man varit där och allt som allt kommer de fyra dagarna landa runt 15-20k har vi räknat med. Ovärt. Då känns det mycket bättre att utöka tiden här i BA, lära känna staden på riktigt, se alla stadsdelar, äta på alla restauranger och klubba på alla klubbar.
När vi om en vecka flyttar ut från vårt nuvarande boende har vi dock planerat in lite andra destinationer. Vi har scoutat ett nötställe som heter Mar del Plata och ligger 30 mil härifrån. Grymma stränder, mycket turister och bra fest. Eftersom vi har ett gäng polare som kommer stanna kvar här i BA tänkte vi lämna större delen av vår packning hos dem och bara packa lite lätta grejer i en ryggsäck och köra backpacker-style, bo på hostel och träffa folk som är ute efter samma saker som oss. Gå bananas och ha förbannat kul. När vi är less på det funderar vi på att återvända till BA och sedan styra ett par svängar till Uruguay som bara är ett stenkast härifrån.
Dock är ingenting spikat, vi vill inte låsa oss till nåt och jag antar att det är nyckeln för att resan ska bli så bra den kan bli.
W.
Kärleken till staden har medfört att vi eventuellt kommer ändra lite på de kommande reseplanerna. Vi tänker: Lite mindre Rio, lite mer BA. Rio hade vi tänkt klämma in i fyra dagar under karnevalen. Det känns dock lite overkill att dra dit och betala tusentalskronor för ett sunkigt hostel (priserna är sjuka under karnevalen), gå runt på stan och oroa sig för att bli knivhuggen av knarkkungar för att sedan dra hem fyra dagar senare. På fyra dagar hinner man inte lära känna staden, man kan knappt säga att man varit där och allt som allt kommer de fyra dagarna landa runt 15-20k har vi räknat med. Ovärt. Då känns det mycket bättre att utöka tiden här i BA, lära känna staden på riktigt, se alla stadsdelar, äta på alla restauranger och klubba på alla klubbar.
När vi om en vecka flyttar ut från vårt nuvarande boende har vi dock planerat in lite andra destinationer. Vi har scoutat ett nötställe som heter Mar del Plata och ligger 30 mil härifrån. Grymma stränder, mycket turister och bra fest. Eftersom vi har ett gäng polare som kommer stanna kvar här i BA tänkte vi lämna större delen av vår packning hos dem och bara packa lite lätta grejer i en ryggsäck och köra backpacker-style, bo på hostel och träffa folk som är ute efter samma saker som oss. Gå bananas och ha förbannat kul. När vi är less på det funderar vi på att återvända till BA och sedan styra ett par svängar till Uruguay som bara är ett stenkast härifrån.
Dock är ingenting spikat, vi vill inte låsa oss till nåt och jag antar att det är nyckeln för att resan ska bli så bra den kan bli.
W.
Baren S01E02 - Bo-Hane special
Hej alla vänner! Dagarna flyger förbi här i Argentina. Riktigt dåligt uppdatering från oss senaste dagarna men ska försöka sammanfatta vad som hänt lite snabbt, samt posta andra avsnittet av baren.
Det blev efterlängtad utgång igår efter några dagars löningslockdown. En löningslockdown där vi hamnade sanslöst många kronor från vårat mål. Lutar åt att jag blir torsken som måste skämma ut sig på Buenos aires största torg, så det lär ploppa upp någon riktigt sjuk video så småningom.
Iaf utgång igår...den annars så genomgode Björn fick för sig att det var läge att tajma in tidernas största snefylla. Som svensk i sydamerika. Med 100.0 promille i kroppen, iklädd en märkesshorta värd typ en hyfsad månadslön här i argentina och slingor i håret. På något vänster hamnade han i varje fall i läggan kring 7-8 am, helskinnad med livet i behåll. Tur som stryk att han mäter ca en decimeter över snittet här i argentina längdmässigt....
En annan semirolig historia att berätta är en händelse som skedde på morgonkvisten efter krogens stängning. Jag (filip) stod och minglade med en dödssöt argentinska vid våran portgrind med 2 övertaggade doormans/vakter runt om mig som av någon anledning tyckte att det var det roligaste någonsin. Iaf så hade hon sin äldre broder med sig som ej engelskpratadnde till skillnad från sin syster.
Av någon anledning fick dom för sig att dom skulle kramas, jag vet inte om dom skullle åt olika håll eller vad, men en riktig bamsekram blev det. Och Wille som stod bredvid mig som moraliskt stöd får en skrattattack och ut utbrister till mig på ren svenska: Hahaha shit, NU ÄR DET INCEST PÅ GÅNG! Dessvärre så heter ju incest även incest bland våra engelsktalande vänner, och hon snappar snabbt upp vad jag och Willie står och skrattar åt och tar rejält illa upp. Hon spurtar snabbt iväg och det var till 100% sista gången vi såg av den ängeln.
Vakterna bakom oss finner detta som deras livs ögonblick och skrattar uppskattningsvis i 360 sekunder efter det, samtidigt som jag i princip gråter och wille försöker dölja sitt skratt för mig. Blev århundradets längsta historia men nu är den över!
Det som skulle bli tidernas avsnitt blev misärfilmat med maxzoom och bara delar av det går att förstå något av. Därför har vi klippt ihop det som går att se.<3 Blir nog ett nytt avsnitt ikväll dock då vi lovar att prestera bättre.
Hej då!
Den enes död den andres bröd
Den 25:e varje månad är det alla pokerspelares plikt to put down some hours. Det är då de flesta svenska skattebetalare får sin lön utbetald. Det är då det är mest spelare inloggade och det är större och enklare pengar i omsättning. Därför så har vi nu satt oss ner i lock-down-mode inne i läggan. Onsdag, torsdag, fredag och ev. halva lördag ska vi ägna oss åt grajnd. Grajnd, grajnd, grajnd. Vi har även satt upp endel interna tävlingar där den som visar sämst resultat ska få bete sig oerhört pinsamt åt inne i centrum. Det gör att man inte kan ligga på latsidan utan måste köra järnet. Mer om det senare...
Vi har fått en hel del positiv respons för vår nystartade serie "Baren". Därför kan vi med glädje meddela att vi kommer sända en hel säsong där vi får följa baren-gänget i med och motgång. I fyllan och villan samt i nöd och lust. Nästa avsnitt airas på söndagkväll. Kom gärna med förslag och tips på vilka drinkar just DU vill se i serien. Andra förslag och tips är också välkomna. Tack för att ni tittar och glöm inte att ha på er långkalsonger ute!
W
Vi har fått en hel del positiv respons för vår nystartade serie "Baren". Därför kan vi med glädje meddela att vi kommer sända en hel säsong där vi får följa baren-gänget i med och motgång. I fyllan och villan samt i nöd och lust. Nästa avsnitt airas på söndagkväll. Kom gärna med förslag och tips på vilka drinkar just DU vill se i serien. Andra förslag och tips är också välkomna. Tack för att ni tittar och glöm inte att ha på er långkalsonger ute!
W
Solbränd och jävlig
Började få lite småpanik över att pepparkakstanen aldrig började komma. De andra boysen har fått en helt ok tan och i vanliga fall brukar jag inte ha några problem med det heller. Jag började direkt att felsöka. Och Bingo. Det måste vara den nya solkrämen.
Så igår när jag gick ner till poolområdet och mötte de andra grabbarna som stod där med deras fjantiga solkrämer, fimpade jag min cigg, lättade lite på solglajjorna och sa "watch me" när jag la mig ner i solstolen utan någon solkräm alls.
Jag strecksolade som fan. 4h mellan 12 och 16. Det tog inte särskilt lång tid innan jag fick resultat.
Bara några timmar senare låg jag i soffan, solbränd och jävlig. Röd som en räka och ont överallt. Idag är misären ännu större. Alla fjantiga solskyddsboys är där nere och leker i poolen och jag söker små skuggplatser överallt. Den bästa är inne i läggan. Där hänger jag i min ensamhet. Way to go Willy!
Sensmoral: Använd alltid solskyddskräm när du solar. Finn andra sätt att vara tuff på.
W
Så igår när jag gick ner till poolområdet och mötte de andra grabbarna som stod där med deras fjantiga solkrämer, fimpade jag min cigg, lättade lite på solglajjorna och sa "watch me" när jag la mig ner i solstolen utan någon solkräm alls.
Jag strecksolade som fan. 4h mellan 12 och 16. Det tog inte särskilt lång tid innan jag fick resultat.
Bara några timmar senare låg jag i soffan, solbränd och jävlig. Röd som en räka och ont överallt. Idag är misären ännu större. Alla fjantiga solskyddsboys är där nere och leker i poolen och jag söker små skuggplatser överallt. Den bästa är inne i läggan. Där hänger jag i min ensamhet. Way to go Willy!
Sensmoral: Använd alltid solskyddskräm när du solar. Finn andra sätt att vara tuff på.
W
Baren S01E01 - Pilot
I kvällens avsnitt av baren bjuder vår bartender, Majeed, på en härlig kaffedrink.
Watch it and enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=uBPVjgzEQhg&feature=youtu.be
Majeeds Kaffedrink
1dl Tia Maria
2msk Nötlikör
2msk Kattmjölk
2msk Kaffe
Watch it and enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=uBPVjgzEQhg&feature=youtu.be
Majeeds Kaffedrink
1dl Tia Maria
2msk Nötlikör
2msk Kattmjölk
2msk Kaffe
Långresor is the shit
Jag är långt ifrån världsvan. Tidigare resor har präglats utav fylla. Den mest typiska är väl; En vecka till Alanya. 7-dagars krök fylld av stress, magsjuka och sluskeri på hög nivå. Under en vecka hinner man inte mycket och då ska allt planeras från punkt till pricka och ingen får avvika. Ingen får avstå krök. Då är man en förrädare.
Nu när man valt att fly kylan under en längre tid blir dynamiken en helt annan. Man behöver inte få dåligt samvete om man skippar häng vid poolen en dag, man behöver inte alltid följa med ut och kröka och det är helt okej att stänga in sig på sitt rum ett tag och bara göra ingenting. Det är då avkopplingen blir som bäst. När man får göra vad man vill när man vill.
Senaste dagarna har dock handlat om krök. Krök är bra. Fantastiskt bra. Det blir också ännu bättre när vi träffat en svenne som bott här i tre år och vet om stans alla hörn och kanter. Gordon är namnet på vår nuvarande guide och han påstår att han har 50st überbra klubbar som han ska visa oss. Ikväll ska vi tydligen på ett asfett ställe som tar 3000 pers och majoriteten ska bestå av chicas. Kan bli magiskt.
Nu börjar folk slita mig i armarna här, balkongfest på gång. Ha en trevlig lördagkväll my dear friends far far away.
Nu när man valt att fly kylan under en längre tid blir dynamiken en helt annan. Man behöver inte få dåligt samvete om man skippar häng vid poolen en dag, man behöver inte alltid följa med ut och kröka och det är helt okej att stänga in sig på sitt rum ett tag och bara göra ingenting. Det är då avkopplingen blir som bäst. När man får göra vad man vill när man vill.
Senaste dagarna har dock handlat om krök. Krök är bra. Fantastiskt bra. Det blir också ännu bättre när vi träffat en svenne som bott här i tre år och vet om stans alla hörn och kanter. Gordon är namnet på vår nuvarande guide och han påstår att han har 50st überbra klubbar som han ska visa oss. Ikväll ska vi tydligen på ett asfett ställe som tar 3000 pers och majoriteten ska bestå av chicas. Kan bli magiskt.
Nu börjar folk slita mig i armarna här, balkongfest på gång. Ha en trevlig lördagkväll my dear friends far far away.
Ciao
W
W
Hehehe
Hejhopp honor som hanar. Läste just min asiatiske själsfrände Wlys blogginlägg,(min bloggförebild) och blev då genast sugen på att kladda ner ett ord eller två. I tisdags blev den riktiga klubbdebuten. Vi gick ut med små förväntningar med tanke på vilken dagfyra det var etc. Kan ju dock meddela att det var en toppsexa i klubbsammanhang i mitt liv, och ingenting man kommer i närheten av i våran lilla hemstad.
Så med kraftigt blodad tand ska vi nu ikväll testa ett torsdagskalas då vi på något vänster lyckas hamna på listan på en semigayklubb som heter 69. Känns ju som ni förstår en aning suspekt, men enligt säkra källor ska det vara en guldgruva för törstiga hanar som gillar förtjusande honor. Återkommer senare med en recension om 69an...
Hejdaaa
Tack till: www.sommarsnubben.blogg.se
You can never be to careful
Buenos Noches!
Den dagen vi bestämde oss för att besöka Sydamerika och några av världens absolut farligaste platser har snacket handlat otroligt mycket om hur många gånger vi kommer bli rånade och om vi ens kommer klara oss levande från denna tropiska kontinent. Nojan var som värst när vi landade på flygplasten här i BA då man höll i väskan som man höll i sin godispåse på födelsedagskalasen i 10-årsåldern. Nacken gick på högvarv och man letade efter suspekta människor som kunde lura med knivar, pistoler eller andra otrevliga föremål för att plocka ner en för gott.
Hur som helst...
En vecka har snart passerat här i BA och inte en hotfull situation så långt ögat kan nå. Igår efter vårt väldigt lyckosamma besök på Buenos Aires Zoo satte vi oss ner på Burger King för att få i oss lite snabbt krubb innan vi skulle börja festa för att sedan kunna besöka en härlig club som vi blivit tipsade om. Jag satt verkligen och funderade på hur mitt nästa blogginlägg skulle handla om Buenos Aires - världens säkraste stad.
När plötsligt...
Bo-Filip Törner kommer inrusande från gatan efter att ha avnjutit kanske sin sista cigarett. Såg i alla fall så ut på honom och hans skakiga röst avslöjade hur allvarlig situationen verkligen var. Ett gäng just utanför hade uppträtt hotfullt och börjat skrika efter pengar varpå Filip fimpade ciggen och sprang raka vägen in till Burger King där vi satt. Vi var nu inmålade i ett hörn. Redan efter ett par minuter hade deras gäng kallat på förstärkning, de var nu 4-5 stycken utanför och de hade minst en kille inne på Burger King som satt och stirrade ut oss för att typ försöka scouta hur mycket pengar vi kunde ha på fickorna. Sökte efter klockar på armarna, silverkedjor runt halsen och såg till att vi inte kunde placera pengar och kreditkort i skorna eller liknande.
Efter ett par minuters dividerande gick vi en efter en in på kundtoan på Burger King och placerade värdesaker i kalsongerna och i skorna. Pulsen gick på högvarv. Vi skulle göra det snabbt. Raka vägen ut, lägga benen på ryggen och snabbt in i en taxi.
Jag gick först. Vi tänkte att mina 192 cm kanske skulle kunna inge en viss respekt och att resten av gruppen skulle kunna springa ut bakom min rygg och få ett välbehövligt försprång. Vi tittade varandra i ögonen, vi sa igenting, men kroppsspråket var tydligt - "nice knowing you".
Planen gick smidigt. Jag stegade ut med mina älgkliv och resten av gruppen kom snabbt efter. Vi sprang som aldrig förr och just när jag trott vi gjort oss av med dem skriker Fredrik, "DE KOMMER, DE KOMMER, HITTA EN TAXI FORT!!!". Det var nu mina 192cm inte ingav så stor respekt. I alla fall inte till de sopor som så lägligt var placerade ute på gatan. Med blicken bakåt och älgkliv framåt föll jag som en fura över de svarta sopsäckarna. Paniken var ett faktum.
En varm hand tog tag i min arm och hjälpte mig snabbt upp på benen. Det var Bo-Filip, som med ett stort hjältemod tog laget före jaget och vi kunde kort därpå lokalisera en taxi, få dess uppmärksamhet och flyga in genom dörrarna och skrika "Go Go Go". Taxichauffören, som konstigt nog (?), verkade van vid situationen skred till verket och satte plattan i mattan och vi var i säkerhet.
Kröket efter blev magiskt. Vi brände allt vi hade på fickan eftersom det var en sån stor bonus att de fortfarande var kvar. You can never be to careful.
Ciao!
W
Den dagen vi bestämde oss för att besöka Sydamerika och några av världens absolut farligaste platser har snacket handlat otroligt mycket om hur många gånger vi kommer bli rånade och om vi ens kommer klara oss levande från denna tropiska kontinent. Nojan var som värst när vi landade på flygplasten här i BA då man höll i väskan som man höll i sin godispåse på födelsedagskalasen i 10-årsåldern. Nacken gick på högvarv och man letade efter suspekta människor som kunde lura med knivar, pistoler eller andra otrevliga föremål för att plocka ner en för gott.
Hur som helst...
En vecka har snart passerat här i BA och inte en hotfull situation så långt ögat kan nå. Igår efter vårt väldigt lyckosamma besök på Buenos Aires Zoo satte vi oss ner på Burger King för att få i oss lite snabbt krubb innan vi skulle börja festa för att sedan kunna besöka en härlig club som vi blivit tipsade om. Jag satt verkligen och funderade på hur mitt nästa blogginlägg skulle handla om Buenos Aires - världens säkraste stad.
När plötsligt...
Bo-Filip Törner kommer inrusande från gatan efter att ha avnjutit kanske sin sista cigarett. Såg i alla fall så ut på honom och hans skakiga röst avslöjade hur allvarlig situationen verkligen var. Ett gäng just utanför hade uppträtt hotfullt och börjat skrika efter pengar varpå Filip fimpade ciggen och sprang raka vägen in till Burger King där vi satt. Vi var nu inmålade i ett hörn. Redan efter ett par minuter hade deras gäng kallat på förstärkning, de var nu 4-5 stycken utanför och de hade minst en kille inne på Burger King som satt och stirrade ut oss för att typ försöka scouta hur mycket pengar vi kunde ha på fickorna. Sökte efter klockar på armarna, silverkedjor runt halsen och såg till att vi inte kunde placera pengar och kreditkort i skorna eller liknande.
Efter ett par minuters dividerande gick vi en efter en in på kundtoan på Burger King och placerade värdesaker i kalsongerna och i skorna. Pulsen gick på högvarv. Vi skulle göra det snabbt. Raka vägen ut, lägga benen på ryggen och snabbt in i en taxi.
Jag gick först. Vi tänkte att mina 192 cm kanske skulle kunna inge en viss respekt och att resten av gruppen skulle kunna springa ut bakom min rygg och få ett välbehövligt försprång. Vi tittade varandra i ögonen, vi sa igenting, men kroppsspråket var tydligt - "nice knowing you".
Planen gick smidigt. Jag stegade ut med mina älgkliv och resten av gruppen kom snabbt efter. Vi sprang som aldrig förr och just när jag trott vi gjort oss av med dem skriker Fredrik, "DE KOMMER, DE KOMMER, HITTA EN TAXI FORT!!!". Det var nu mina 192cm inte ingav så stor respekt. I alla fall inte till de sopor som så lägligt var placerade ute på gatan. Med blicken bakåt och älgkliv framåt föll jag som en fura över de svarta sopsäckarna. Paniken var ett faktum.
En varm hand tog tag i min arm och hjälpte mig snabbt upp på benen. Det var Bo-Filip, som med ett stort hjältemod tog laget före jaget och vi kunde kort därpå lokalisera en taxi, få dess uppmärksamhet och flyga in genom dörrarna och skrika "Go Go Go". Taxichauffören, som konstigt nog (?), verkade van vid situationen skred till verket och satte plattan i mattan och vi var i säkerhet.
Kröket efter blev magiskt. Vi brände allt vi hade på fickan eftersom det var en sån stor bonus att de fortfarande var kvar. You can never be to careful.
Ciao!
W
